Att ha en vän är nog det bästa som finns. Jag kan inte tänka mig ett liv utan dom fantastiska vännerna jag har. En vän är inte bara en vän. En riktig vän är som en syster/bror. En vän betyder mer än vad man tror. Egentligen tänker man inte så mycket på vad en vän betyder eller hur ens liv hade varit utan dom vännerna man växt upp med.
En vän för mig är en person som man kan vara sig själv med. Någon man kan berätta allt för. En vän är den som alltid kan få en på bra humör, den som ser när något är fel. Man brukar säga att " a real friend is the one who sees the sorrow in your eyes, while the fake one believe in the fake smile".
Den finns för en oavsätt vad, genom eld och vatten. Inget bråk kan skilja er åt.
Om vänskapen mellan två personer ska fungera så måste båda försöka. Den ena kan inte vara den som är jättesnäll och bryr sig om den andra hela tiden medan den andra bara skiter i vännen. "Man ska behandla folk som man själv vill bli behandlad". Det är sant. Om min vän gör allt för mig så kan jag inte bara skita i vännen utan jag måste visa lika mycket för vännen så att den känner sig lika betydelsefull som jag gör. Om jag bara skiter i vännen så är jag ingen riktig vän, för riktiga vänner gör allt för varann.
Man vill hellre ha en bra vän, en riktig vän än hundra falska. Det är helt meningslöst att säga att man har 100 000 vänner om alla är idioter som knappt bryr sig om en. Det räcker att ha en endaste vän, om den vännen är en bra vän som tar han om dig och gillar dig för den du är, inte för vad du är.
Amir och Hassans vänskap är rätt bra men jag tycker att den skulle kunna bli bättre. Hassan gör allt för Amir och Amir ser Hassan som sin bästa vän men när deras vänskap faktiskt står på spel så är det Hassan som skyddar den medan Amir börjar tveka på om Hassan verkligen är hans vän eller bara en tjänare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar