Syriens befolkning strömmar ut ur landet i hastig fart. Flyktingarna är mer än nio miljoner personer, varav hälften utav dom är barn. Oroligheterna ökar hastigt i Syrien, där presidenten Bashar Al-Assad och den syriska oppositionen absolut inte kan komma överens. Men även Sverige som inte riktigt vet vad dom ska ta sig till med alla flyktingarna är oroliga. Migrationsverket säger nu att alla syrier som kommer till Sverige ska få permanent uppehållstillstånd, vilket dom är först i Europe med att tillåta.
Jag förstår verkligen inte, precis som alltid annars, varför människor har ett behov av att kriga och döda oskyldiga människor. Bashar har själv tre barn, vad skulle han gjort om någon dödade dom? Ändå tycker han att han har friheten att döda andras barn, eller att skrämma upp så många människor så att dom måste fly från sitt liv, fly från sitt land, sin trygghet, familj och släktingar. Det är inte rätt någonstans.
Om jag var Bashar Al-Assad så hade jag troligtvis gjort precis samma sak som honom eftersom enligt mig så brukar alla diktatorer bete sig någorlunda likadant. Alla strävar efter makt, alla har något litet inom sig som inte känns så särskilt mänskligt, att kunna sova om natten som om ingenting hänt när man vet att man har flera människors blod på sina händer är ingen konstighet för honom, och de hade de nog inte varit för mig heller. Men om jag hade fått möjligheten att vara Bashar Al-Assad men fortfarande ha samma tankar som jag har idag så hade jag aldrig gjort det han gör mot sina medmänniskor. Bashar är inte värd ett öre mer än dessa nio miljoner flyktingar eller alla de andra människor som blivit dödade pga hans tankesätt. Jag hade tänkt till en extra gång, jag hade frågat mig själv om makt verkligen betyder så mycket, om jag är beredd att offra allt jag älskar och äger för detta. Jag hade tänkt på konsekvenserna. Kommer min familj hamna i trubbel? Hur kommer folket reagera och agera osv. Jag hade försökt sätta mig i andras skor. Tänk t.ex de lilla barnet vars föräldrar blivit dödade, hur rädd är inte det barnet? Vad snurrar i hens huvud? Hur ska hen överleva, osv. Tänk om Bashar (alltså jag) hade varit en vanlig syrisk medborgare och jag och min fru hade blivit mördare, hur hade mina barn mått? Vem hade tagit hand om dom och hur skulle deras liv se ut?
Om jag hade varit en utav alla nio miljoner flyktingar så hade jag blivit extremt besviken på Bashar. Mannen vi röstat fram för att ta hand om vårt land, mannen vi ville skulle göra både våran framtid och våra barns framtid ljus och full av kärlek och möjligheter. Istället får vi kämpa för våra liv. Jag hade tagit mitt pick och pack och flytt, inte hade jag vågat stanna kvar i ett så oroligt land. Om jag hade varit ett barn utan föräldrar så tror jag inte jag hade kunnat tänka klart. Nu i skrivande stund så är det väldigt enkelt att säga att jag hade försökt jobba ihop lite pengar, hitta en familj som skulle kunna vara vänliga nog att ta hand om mig och sedan försökt fly. Men med alla känslor som strömmar genom kroppen så hade jag bara somnat vid vägkanten och troligen svultit till döds.
 |
| Sjuåriga Samer |
Mamma och Pappa om lara och samer (primär källa)
