Bokuppgift v.48

Titel: Så länge vi båda andas
Författare: Stephenie Meyer
Datum: 27/11
Sida: 90

Så fort jag lyckats manövrera den förrädiska trappan började jag spana efter honom. Ett kort ögonblick distraherades jag av alla vita blommor och sidenband som hängde i girlanger från allt i rummet som inte var levande. Men jag slet blicken från blomsterprakten, sökte i raderna av satinklädda stolar- och rodnade ännu mer när jag såg alla ansikten vända mot mig- tills jag slutligen hittade honom, vid ett blomsterklätt valv längst fram. 

***

Allt jag egentligen såg var Edwards ansikte. Det fyllde mitt synfält, överväldigade mina sinnen. Hans ögon var som smält, glödande guld, hans perfekta ansikte nästan bistert djupt av känslor. Sedan, när han mötte min förundrade blick, lyste det upp i ett hisnande, triumferande leende. 

_________________________________________________________________________________

Jag skriver om bilden ovan!

Chloe öppnar ytterdörren och lukten av rosor fyller snabbt rummet jag sitter i. Sakta går jag mot hallen, rädd att snubbla över alla de färgglada leksakerna som ligger utspridda över den marinblåa mattan. Snabbt stoppar jag in fötterna i mina vita Converse och skyndar mot dörren. Väl ute stannar jag hastigt upp. Små isblåa ögon tittar mot mig och ett leende sprider sig på pojkens tandlösa mun. Vinden svischar förbi och lillens blonda sammetslena hår lägger sig på plats. I knät på honom ser jag en liten brunvit varelse. Pojken kramar om katten och ger den en puss på huvudet. Måste nog vara det sötaste barn jag någonsin sett! Jag slår mig ned på den röda filten bredvid pojken och än en gång känner jag hur den starka doften av rosor omger mig.