Jag intervjuade min syster som jobbar på Varbergs sjukhus, kirurgavdelningen 2B. Verksamheten är inriktad på hälsa och sjukvård, kirurgi och har inga konkurrenter då de ofta bara är privata sjukhus som har de, inte kommunala. Det jobbar ca 13 000 pers på sjukhuset och ingen utav dom ålder- eller könsfördelas, varken mellan arbetare eller patienter. Det finns olika sorters utbildningskrav eftersom det finns så många olika "yrken" men just sjuksköterskans är undersköterkseutbildning och sjuksköterskeutbildning. Ingångslönen är 23 200 kr före skatt och Varbergs sjukhus är med i fackföreningen vårdförbundet. Jag frågade syrran vilken utbildning hon hade och hon svarade "under- och sjuksköterskeutbildning på universitetsnivå, kandidatexamen och sjuksköterskeexamen". En vanlig arbetsdag för henne (om hon jobbar dag, 7-16) går ut på att få rapport från nattpersonalen, mer ingående rapport till dagpersonalen, lägga upp arbetet för dagen, dela ut morgonmediciner, samtidigt hjälpa till med omvårdnaden (se till att alla patienter kommer upp och går på toa, bädda sängar osv) ser hur patienterna mår för att förbereda sig för ronden och för att se om det finns något hon kan hjälpa patienterna med, rondar med läkare, rondrapport till kolegor, rondarbete då hon meddelar patienetrna vilka som ska hem och vilka som ska stanna, ge dom mediciner osv, rapport till eftermiddagspersonalen och sedan dokumentera allt man gjort med patienterna. Hibaq, som min syster då heter har jobbat på Varbergs sjukhus i 7 år och trivs någorlunda bra.
- Jag trivs för att jag gillar att jobba med människor och jag älskar mitt jobb, men det är dock ett tungt arbete och dåligt betalt. Vi utsätts för dåliga förutsättningar genom att dom drar ned på personalen men dom vill ändå att vi ska ha en bra vård vilket är svårt, du gör ditt bästa men det räcker aldrig till känner man, man är inte nöjd med sitt jobb fast man inte har ätit eller tagit någon toapaus för kraven och personalstyrkan hänger inte ihop, svarade syrran när jag frågade. Hon tyckte det var tråkigt ibland för att man har för mycket press på sig och man har ångest varje dag för du har svettats blod, ändå räcker det inte och dom känner sig sällan uppskattade. När vi började prata om lönen blev även jag ganska lack för lönen är inte alls rättvis. Hibaq som jobbat i 7 år har en lön på 24 500 kr, dom sjuksköterskorna som precis blivit färdiga har som ingångslön 24 000 kr. Undersköterskor har bara en gymnasieutbildning medan sjuksköterskorna har tre års universitetsutbildning, ändå tjänar dom bara 1000 kr mer. Nästa år kommer ingångslönen vara 25 000 kr för systrarna och hur ska de vara möjligt??? Att dom som precis slutat skolan ska ha 500 kr mer än den som gått exakt samma utbildning och som dessutom har 7 års erfarenhet? Nej, det tycker jag låter ganska konstigt i alla fall och varken hon eller de andra systrarna på sjukhuset som jag frågade är nöjda med sin lön.
Även arbetsmiljön är usel tycker Hibaq men personalen är awesome!! En sak som en sjuksköterska på jobbet sa var " Vi alla går till jobbet för varann. Ingen vill komma och jobba på ett jobb där man sliter häcken av sig utan att någon ska vara tacksam utan alla går till jobbet för om inte jag är där för att göra mitt jobb så vet jag att mina kolegor kommer bli tvungna att slita för oss båda, utan någon uppskattning". Detta tyckte jag var lite synd, att alla går och jobbar för att ställa upp för varann, inte för att dom vill..
Riskerna som finns på detta jobb är att man sliter ut sig, kan skada sig när man hjälper patienter och att man kan bli sjuk av alla kemikalier dom har där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar