Sharon anses som en hjälte i israelernas ögon efter att 1973 lett dom mot vinst i kriget mot Egypten. Palestinierna hade däremot en motsatt åsikt om det hela. Enligt dom var Sharon en man som var för krig och emot fred.
Sveriges utrikesminister Carl Bildt (M) skrev lydande text på sin Twitter "Ariel Sharon was a great leader of Israel. A brilliant military commander, but also a wise statesman seeing the necessity of peace" vilket väckte mycket tankar hos det svenska folket. Nästan hela världen är enade om att de Sharon gjorde var fel på alla möjliga sätt, och att då Bildt väljer att hylla en sådan persons liv var fruktansvärt.
Det känns som om det inte finns så mycket att tycka och tänka om denna man då jag inte vetat vem han var förrän för ett litet tag sedan. Men om man ska döma efter det vi har så får man verkligen inte ett bra första intryck av honom. Allt folk har att säga om honom är ont. Jag har alltid tyckt att allt med krig är fel på så många olika sätt. Jag tror inte folk eller Sharon för delen heller tänker på att det är liv dom dödar. Liv som aldrig kommer tillbaka. Och det värsta är att inte bara "ansvariga" dör utan massa oskyldiga. Tänk de lilla barnet som satt vid vägkanten, gråtandes i hopp om att hennes mamma så småningom skulle komma och hålla om henne, säga att allt blir bra. Det barnet satt i timmar men hennes mamma kom aldrig. Varför? Jo för Sharon och hans armé valde att döda detta stackars barns mor. Om Sharon hade tänkt såhär innan han krigade mot folk så tror jag han kanske hade valt en annan väg. Visst, en ynka liten text från en 15 åring i lilla Falkenberg kanske inte skulle ändra hans syn på rätt och fel helt och hållet men även Hitler tror jag hade velat lite om han verkligen hade lyssnat på orden ordentligt och försökt sätta sig i den lilla flickans sits. För oavsett vad är dom alla mänskliga, någonstans finns det ett hjärta, den kanske är svår att se och det tar en himla massa styrka och tid att ta sig dit men att den finns, det är något jag vet for sure.
Det känns som om det inte finns så mycket att tycka och tänka om denna man då jag inte vetat vem han var förrän för ett litet tag sedan. Men om man ska döma efter det vi har så får man verkligen inte ett bra första intryck av honom. Allt folk har att säga om honom är ont. Jag har alltid tyckt att allt med krig är fel på så många olika sätt. Jag tror inte folk eller Sharon för delen heller tänker på att det är liv dom dödar. Liv som aldrig kommer tillbaka. Och det värsta är att inte bara "ansvariga" dör utan massa oskyldiga. Tänk de lilla barnet som satt vid vägkanten, gråtandes i hopp om att hennes mamma så småningom skulle komma och hålla om henne, säga att allt blir bra. Det barnet satt i timmar men hennes mamma kom aldrig. Varför? Jo för Sharon och hans armé valde att döda detta stackars barns mor. Om Sharon hade tänkt såhär innan han krigade mot folk så tror jag han kanske hade valt en annan väg. Visst, en ynka liten text från en 15 åring i lilla Falkenberg kanske inte skulle ändra hans syn på rätt och fel helt och hållet men även Hitler tror jag hade velat lite om han verkligen hade lyssnat på orden ordentligt och försökt sätta sig i den lilla flickans sits. För oavsett vad är dom alla mänskliga, någonstans finns det ett hjärta, den kanske är svår att se och det tar en himla massa styrka och tid att ta sig dit men att den finns, det är något jag vet for sure.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar