torsdag 23 maj 2013

Bokuppgift v.18


Jag valde denna texten eftersom jag tycker den passar in på Alex Dogboy.
Texten lyder:
I'm happy, but sad
I want to die, but I don't
I love you, but I hate you
I'm tired, but I'm not
I'm fine, but not really
I can't talk to you, but I can't not talk to you

Och det passar på Dogboy för att han säger hela tiden att han är lycklig på gatan, att allt är okej men det är inte sant, för djupt inom honom så finns det sorg vars existens han inte vill erkänna. Eftersom han sniffar lim så är det ett tecken på att han inte tycker det finns något att leva för, för han vet att limmet tar död på honom. Ändå så tar han aldrig "överdos" eller bara hoppar framför en bil för han vet att om han dör så kan han aldrig någonsin komma tillbaka igen. Därför försöker han ta vara på livet, dock så gör han det på ett lite udda sett..

"I love you, but I hate you" är en mening jag känner igen mig i. Det finns vissa människor som man älskar så mycket att man skulle kunna ta sitt eget liv för att dom ska få leva. Dock så finns det alltid en liten röst som väldigt svagt viskar i ens öra och säger "hata den". Och man kan inte sätta fingret på vad man hatar. Dogboy älskar fru Leti. Hon tar hand om honom och får honom att känna sig viktig. Ändå så upplever jag när jag läser boken att det finns något med henne som han hatar. Och då gissar jag på att anledningen är för att han hatar att hon tar hand om honom på ett sätt som hans mamma aldrig gjort.

"Im fin, but not really" är något alla använder. "Jag mår bra, ingenting har hänt" men djupt inom en så vill man bara skrika så högt så att folket i Kina hör en. Dogboy har aldrig sagt det rakt ut men antar att det är så eftersom han låtsas om ingenting så fort något händer. Båder hans mamma och pappa har lämnat honom och när någon frågar så säger han att han inte bryr sig, dom betyder inget. Men saknade är enorm och egentligen så kan Dogboy inte släppa taget och det har jag full förståelse för. Det är ju ändå han föräldrar vi pratar om.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar