Novell

Det är ovanligt för kommisarie Dahl att anlända till en brottsplats så sent. Många av avspärrningarna var överskrida, brottsplatsteknikerna hade redan vart där och gjort sitt jobb. Poliserna lika så. Det typiska blå-aktiga skimret från polisbilarna fanns inte där och inte heller det stimm av personer, som var och en för sig bara var en liten enhet, men som tillsammans utgjorde stadens poliskår. Dahl går genom brottsplatsen men upplever att det är svårt att fokusera. När han inte har någon som ger rapport om läget eller vittnen att förhöra så vet kan inte vad han ska göra där så han bestämmer sig för att åka till stationen och hjälpa de andra där. Nu när han fått en bild av brottsplatsen så skulle han kunna vara till mer nytta på stationen.

När kommisarie Dahl kommer in på stationen har Ellinor och Tobias redan börjat på en gärningsmannaprofil. Bilder från brottsplatsen sitter på den stora tavlan till vänster i rummet och det ovala konferensbordet är, precis som vanligt, fyllt med bevismaterial och expertutlåtanden från olika analytiker. Dahl tar ett långt djupt andetag och går in i rummet. Både Ellinor och Tobias vänder sig om när dörren öppnas. 

- Kommisarie Dahl! Välkommen, utbrister Ellinor. Hur hade du det i Helsingborg?

- Jo, det var bra, svarar Dahl på sitt karakteristiska lugna sätt. 

Kommisarie Dahl var en mycket skicklig polis med många år inom yrket. Han började arbeta som polis som 23 åring, nyfärdig men bäst i sin klass. Sedan har han arbetat sig uppåt, från patrullerande polis med många timmar i bilen och på stadens gator till sin position idag på brottsroteln. Här utreds de grövsta brotten och Dahl känner stor tillfredställelse med sitt jobb och sitt team. Teamet består av Ellinor och Tobias Eriksson, 37 respektive 40 år, gifta och båda experter inom kriminalpsykologi och Mikael Donovan, 49 år, detektiv. 

Dahl ber om en snabb genomgång av fallet. Tobias sammanfattar.

- Ung kvinna hittad vandrandes på gamla industriområdet nere vid hamnen. Svårt misshandlad och uttorkad, än så länge oidentifierad men vi misstänker att det är Patricia Keller...

- Patricia Keller, avbryter Dahl, är inte det en av de ungdomarna som försvann under en studentfest nere vid havet för någon månad sedan? 

- Jo, det är det, svarar Tobias och fortsätter, Patricia fördes till sjukhuset men har inte kunnat höras än, läkarna lät oss inte komma till henne för att hon var för svag. Hela hamnen är genomsökt, vi har dykare i vattnet som söker efter ledtrådar och vi tänker expandera sökområdet. 

- Som Patricia såg ut när hon hittades kan hon inte gått långt, säger Ellinor. Hon måste hållits fånge nära vid hamnen eller i industriområdet bredvid. 

- Men de var ju tre tjejer som försvann, säger Dahl lite undrande. Emma Nilsson hittades död en vecka senare så vi måste väl utgå ifrån att Liza Svansjö är kvar där ute?

-Precis! säger Mikael. Jag har skickat ut bilar som kammar igenom hela området, normalt är det ju inte så mycket folk som vandrar runt på industriområdet utan mål så de kanske inte kommer att hitta så mycket. Dock hoppas jag på att olika personer som arbetar där har varit mer uppmärksamma. 

- Ok! Då måste vi agera snabbt, säger Dahl. Om Liza fortfarande är vid livet är hon säkert svårt tilltagen. Jag vill att du Ellinor åker till sjukhuset och pratar med Patricia! Tobias, ta kontakt med pressavdelningen, jag vill inte att identiteten på denna tjej läcker ut. Nu var Dahl väldigt allvarlig.

- Någon har väl talat med hennes föräldrar? De ska inte behöva se detta på nyheterna!

- Nej, jag har skickat en bil till föräldrarnas bostad, vi behöver dessutom en identifiering på tjejen, säger Mikael.

- Men var hon så svårt skadad i ansiktet att det inte gick att identifiera henne, frågar Dahl.

- Japp, säger Tobias på vägen ut.

Teamet skingras, far ut på olika uppgifter och Dahl och Mikael sätter sig vid bordet. Timmarna går och nya uppgifter dyker upp. Familjen identifierade tjejen som Patricia Keller. Men Ellinor hade inte fått till någon intervju. Patricias skallröntgen visade på en hjärtblödning som att de var tvungna att operera. Operationen gick bra men Patricia hade inte vaknat än, det kan ta lite tid hade läkaren sagt. 

- Åååh, det här känns omöjligt, utbrister Ellinor. Det känns som om vi inte kommer någon vart! 

- Tappa inte moden, Ellinor. Det ända vi kan göra nu är att fortsätta arbeta systematiskt och kamma igenom varje ledtråd, säger Dahl.

- Men det känns som om vi bara sitter här och förlorar tid!

- Det kan vara lite skönt med en paus, säger Tobias. Ska vi gå ut och köpa mat åt oss?

- Ja, det göt vi! Vad är ni sugna på?

Jag vill ha Kinamat, säger Dahl.

- Det tar jag med, säger Mikael.

- Ok, då går vi och fixar, säger Ellinor och Tobias i kör. 

När maten kom tog de en välbehövlig vila. De satt och småpratade och skämtade medan de åt. Sedan återgick de till jobbet och ytterligare timmar spenderades vid bordet till klockan blev mycket.

- Ska vi inte ta och packa ihop för dagen och gå hem och sova, frågade Dahl. 

- Jo, det kanske är bäst, gäspade Tobias. 

De packade ihop allt, avslutade och låste rummet. Kommisarie Dahl dröjde kvar lite, som om han försökte hamna lite efter Ellinor och Tobias. 

-Dahl! Kommer du eller, ropade Ellinor! Vi kan ta följe hem!

- Nej, men gå ni så länge. Jag måste fixa färdigt en sak först, ropar han tillbaka. 

När Ellinor och Tobias gått dröjde han ytterligare en liten stund. Sedan gick han också hem den dryga kilometern till sitt hus. När han kom fram tittade han sig om lite innan han gick in. Han sneglade över på Ellinor och Tobias hus som låg tvärs över gatan, de verkade redan gått till säng. Det var nedsläckt i husen och bara det lilla ljuset på verandan lös. Han tar upp nyckeln till huset men istället för att låsa upp dörren dröjer han kvar rörelsen lite. Sedan sänker han handen, ser sig om över axeln och går runt huset. Han låser upp och går in genom källardörren. Han går in i källaren och tänder den lilla lampan längst in. Liza snyftar till och skyddar ögonen mot det starka ljuset. Dahl öppnar lådan på hans högra sida och tar ut den svarta lilla tygpåsen och drar den över huvudet på flickan. Liza gör inget motstånd. Hon är för svag.